Lördagen är här och det känns som en stor lättnad från mitt hjärta!

Jag hat bestämt mig. Nu måste jag bara ta steget.

Mildare ute och det är skänt för både djuren och för mig. Nu ska jag käka lite frulle och dricka kaffe <3

Dagen har varit lång på jobbet men ändå var de skönt att komma tillbaka trots jag hade ångest för det igår.

Dock kom frustationen att vattenröret i stallet hade sprängt,så hela stallet stod i vatten. Det har ju varit fruset nu i två veckor i rören så antagligen när det har tinats upp så utvidgades rören. Efter man har jobbat en lång dag fick man köra akut och köpa torv då min vännina fick mocka ut hela boxen tidigare då det bara klafsade med vatten. Jag gillar att ha halm men nu har vi tyvärr inte halm så det räcker så torv fick de bli. *andas och räkna till tio* Stort tack till min vännina som såg detta och kunde stänga av vattnet och rakade ut all vatten <3

Kul är då de inte för ALLA höpåsar och hönät är dungsura. I detta fuktiga äckliga väder så torkar de inte upp i första taget och så ska de frysa på, på onsdag *suck*

Imorgon blir de kortare jobbdag sen blir de fika med en efterlängtad vän <3

Dags att krypa till sängs och läsa boken om Mr Grey natti natt <3

Nu behöver jag skriva av mig lite. Välkommen tillbaka till bloggvärlden för en liten stund tänker jag.

Nu har jag haft semester i tre veckor från jobbet och det har faktiskt känns upp och ner. inte bara bra utan lite sorgligt också som jag tyvärr inte kommer att gå in djupare på. Den lyckligaste stunden på hela julen var när jag enterligen fick träffa min underbara vän Per som jag inte har träffat på fyra månader. Han som jag är van att träffa 24/7 annars. Han är min bror. Han är min syskonkärlek. Han är allt för mig.

Dessvärre hann jag bara vara med han i några timmar, i två dagar på min semester. Lyckan var iaf att jag fick spendera nyår med honom <3

Sedan var han tvungen att återända tillbaka till sin lägenhet nere i skåne där han studera på högskolan. klumpen som satte sig i halsen och magen att jag inte hann att säga hejdå och krama om honom då jag vet att jag kommer inte träffa honom fören till sommaren. Han vet allt vad som sker i mitt huvud just nu och han har varit till en stor tröst med sina varma komentarer och allt han säger känns så trovärdigt och stöttande. Han kan alltid besvara mina frågor och vet hur jag ska reda ut saker och ting. Han är min, inte min biologiska bror men jag tar in han som min bror och jag som hans syster. Vad skulle jag göra utan min Per...

Tänk om alla kunde ha en sån vän som jag har. Jag är lycklig och hade tur att just vi fann varandra för många årsen och fastnade för varandra. Jag är glad för att det var du och ingen annan. Ibland behöver man vara vän med det motsatta körnet för att kunna få svar på sina frågor.

Julen var bra annars och den spenderade vi med hemma hos koffes underbara familj. Det var mycket värme och kärlek precis som en familj ska vara. Ingen som gämför ingen som har de bättre än den andra utan det var bara skratt,skämt och gläjde <3

Hela semestern har varit en enda stor ångest och klump i min mage som jag vill bara skrika ut och gråta.

Imorgon ska jag börja jobba igen och det har jag också ångest för inte för jag inte trivs utan att komma tillbaka till den normala vardagen igen. Jag älskar mitt jobb och jag älskar mina kollegor och barnen, men jag har ändå ångest för att börja jobba igen. Kanske är normalt?

Ni som känner mig vet att jag hatar att läsa böcker över allt annat men faktiskt var det jag som önskade mig böckerna av Fifty shades of grey. jag var nyfiken på vad den handlade om för alla snacka så gott om böckerna och likaså filmen.
" Du måste läsa böckerna för att förstå filmen" Japp därför jag önskade mig dom. Jag har läst ut första boken på mindre än tre dagar. Jag var helt inslukad i den. Den är ju jättebra!!! Det har varit så skönt att få stirra ner i boken och läsa och glämma verkligheten och får fantisera och försvinna i en helt annan värld. Nu förstår jag dom som älskar att läsa menar. Det var första gången jag blev helt uppslukad av en bok. Tre böcker kvar av Mr Grey har jag kvar.

Hästarna har jag lämnat åt sidan hela semestern. Jag har inte haft varken lust eller ork att rida. Ingenting har varit någon glädje speciellt inte med all bekymmer man har där. Stallet ska vara en fristad, men tyvärr är den inte alltid det, mest bekymmer. Inte bekymmer om mina hästar utan allt runt omkring.

Är blogg till för att släppa lite på sin srorg eller glädje? Idag handlar de om det iaf....

Snurrariminskallekanintetänkaklartochsorgentaröver
minkropp.

Kanintealltidvaragladochpåtoppvetejnärjagkanklättr
auppförstegenigen

Tar hand om er där ute och följ ert hjärta <3