Så fantastiskt helt underbart!!!!

Igår åkte jag på träning med min häst och oron fanns där om man skulle få in henne i transporten då vi har tjabbat om detta drygt ett år. I början tog det ungefär 2 timmar innan jag fick in henne sen har det bara gått bättre och bättre med tjat och gnat. Men nu så brukar det ta några minuter sen är hon inne. Javisst ska jag vara glad för det men ändå känner jag att hon har åkt så många gånger så nu ska hon gå rakt in... Kanske lite mycket att begära av en envis nordsvenskst sto.. MEN nu har det hänt två gånger!!!!! Fast vi var lite stressade igår SÅ GICK HON RAKT IN UTAN EN MASSA TRAMS!!!! Skojar om både jag och min sambo blev chockade, jag kan liksom inte förstå de och självklart blir man så glad....

Sedan när vi kom till träningen så gick de jättebra trots gårdagens bravader.. Hon är så jäkla duktig min häst och jag med :)

Igår så skulle jag och en vän utforska en ny ridrunda då våra hästar har kommit på sommarbete. Rundan TOG 5 TIMMAR! Det var ju då inte meningen men så blev de.. Vi skrittade men de var ju så varmt. Sen gick vi till fots mycket med. Hästarna fick både miljöträning,backträning,och lyfta hovarna träning. Herregud vilken runda men hästarna var super duktiga!! Framförallt min då för hon kan vara rädd för precis allt men hon var helt lugn <3

Denna vecka har jag mycket att styra upp.. På lördag fyller jag och min vän 25, hon har redan fyllt men jag fyller på lördag men vi ska fira det tillsammans med min sambo som ska fylla 30. Det kommer slår på stort med massa människor och partytält de kommer bli skit kul hoppas jag :D

AJÖ!

Hipp hipp hurra!!!!!!!

Idag fyller min bästa vän år !!! Så sorgligt att man inte kan träffas varje dag som man gjorde innan vi bådde till och med grannar ett tag haha, så jäkla kul var de...

Jaja jag får nöja mig med att ringa honom ikväll.

Denna vecka jobbar koffe eftermiddag och då är jag oftast själv. Då är det skönt med att ha en massa djur och en häst. Har man häst så har man aldrig tråkigt och så har man typ ingen tid för något annat heller :P

Idag kommer min andra bästa vän och ska äta här :) och så ska vi planera inför vårat fördelsedagsfest :D

Ajö

Eftersom jag har valt att INTE göra operationen nu så kan jag likagärna berätta varför jag har varit glad. Som ni vet har jag sköldköttel sjukdom och det menas att jag producera mer fett på min kropp än vad den ska göra och jag har svårt att förbränna det. Men jag fick medecin för det (levaxin) och det har inte hjälpt mig så mycket mer än att hålla vikten stadig kanske.

Innan jag skulle på mötet om jag får göra den eller ej så ville jag gå ner minst 5 kilo för att visa att jag är villig att göra den. Jag har börjat på lchf och gått på det sen i julas och jag mår bra av det. Jag har ingen halsbränna och min trötthet har föresvunnit men det är tack vare medecinen som jag kommer får gå på resten av mitt liv. Nu har jag gått ner 9 kilo och mitt mål är 22 kilo. Jag har bestämt mig att inte göra gastric bypass operationen. Jag gick på ett såkallat möte och fick veta hur mitt liv skulle se ut efter den och innan och hur de skulle operera.. Det inspererade jag mig mer av och längtade tills den var gjord för jag såg bara mig själv i huvudet som smal.. 

någon månad senare kom jag till läkaren som skulle avgöra om jag fick göra den och i mina gamla journaler från min tid där jag hade kontakt person osv ( det är en annan historia) står det att jag har ätstörning och de ville han att jag skulle gå hos en psykolog så skulle den sen får avgöra tsm med läkaren. Mitt tycke är att jag inte hade det då jag var bara tonåring och på den tiden var de så att man skulle gå ner snabbt och då valde man själv att typ svälta sig och sedan åt man igen upp och ner liksom. Att ha ätstörning behöver man hjälp att ta sig där ifrån och det har jag inte fått. Eftersom jag älskar mat så kunde jag lätt börja äta igen..

Hursomhelst så ska jag inte göra operaionen för det går så bra med min lchf- diet som jag kommer att leva med resten av mitt liv. Nu när man tänker lite på andra banor så tänker jag på mig efter operationen att man bara får äta pure' mat i början och bara liite mat sen annars förstör man magsäcken. och jag som träna hårt Rider och ute går med hundarna, behöver jag äta mat för att orka dagen.. Idag äter jag som vanligt men på lchf och jag har gått ner 9 kilo.. Ta längre tid för mig eftersom sjukdommen, men jag har inte brottom och det ska man inte ha :)

För ca 3 veckor sen fick min älskade katt Vezuvio somna in. Mitt hjärta blöder och skriker efter min älskade kise och det gör fruktansvärt ont att ta det beslutet. Men det var de bästa för honom...

Den här kisen har jag haft med mig hela mitt vuxna liv, ja ni läste rätt. Jag har haft honom sen jag flyttade hemifrån. Vi hade fått väldigt starka band för varamdra <3

Ingen kise som pratar med mig och ingen kise som kommer med något i munnen när han vill ha uppmärksamhet. Han hade oftast pennor,sin sele i sin mun och jamade samtidigt .. Inga små tassar tassande på golvet som är honoms </3

Vezuvio fick diabetes. och hur jag märkte det var att han drack väldigt mycket ca 1 -2 liter om dagen. hans päls blev oglansig eller vad man säger och mycket mjäll fick han. av att han drack mycket så blev de mycket i lådan också. Jag trådde ju det var njurarna som var körda, men så var inte fallet. Koffe åkte in med honom ( jag var på jobbet) tog prover och då fick vi veta att han hade diabetes ( koffe hade telefonkontakt med mig)

Koffe åkte hem med vezuvio och jag fick sluta tidigare för att jag var så ledsen för jag visste vad som gällde..

 Att vi skulle ha kvar honom vid liv hade inte varit något värdigt liv för min lilla kise. Han skulle få ligga på växsjös vet i några dygn för att få rätt mängd insulin och det skulle kosta mellan 30-40 000 kr och dom pengarna har inte jag ( han var inte försäkrad som de flesta katter inte är)  Sedan skulle han ha två spruor exakt samma tid varje dag  och mycket besök hos vetrinär.. tyvärr så kunde vi inte göra det med våra jobb, så JAG bestämde att han fick somna in... <3

Jag har fortfarande mina andra djur kvar slash ( katten) och hundarna och hästen.. Men det gör så fruktansvärt ont att min lilla kise inte är vid liv. Jag har fortfarande inte vant mig vid att han inte ligger jämte mig och spinner om kvällarna tills jag somna och när jag vaknar på morgonen så låg han alltid nere nvid mina fötter... Åh vad jag saknar dig min kise <3 Jag har slutat prata om honom men jag tänker på honom varje dag och gråter... usch nu får jag sluta skriva för det kommer tårar på min dator och jag ser inte längre vad jag skriver för mina vattenfylda ögon.