Enterligen har jag fått på papper att jag har Dyskalkuli och igenteligen skulle utredningen vara tills på fredag. Men han såg redan tydligt på mig i måndags att jag har det. Därför tog det kortare tid än beräknat.

Det är otroligt skönt att veta att jag har dyskalkuli och jag behöver inte känna mig korkad eller dum, när jag inte klarar att räkna ut ett högre tal. Det behöver inte heller vara pisamt att stå där och räkna något tal som är så enkelt för en annan.

Det är seendet jag har problem med. Alltså jag kan inte se hur jag ska räkna ut det. Det blir liksom för mycket för mig och allt blir ist en boll och det flyter runt.

Jag är väldigt besviken på mina lärare att dem inte har tagit mig på allvar "utan lagt mig i ett fack eller åt sidan sålänge" Som jag har kämpat med denna jävla matten i alla dessa år så jag blir tokig!!

Under hela min skolgång har jag haft så dåligt självförtoende och tyckt att jag har varit så korkad och dum att jag inte har förstått matten. Det har liksom inte fastnat. Det spelar verkligen ingen roll vilken lärare jag har haft, för det har varit lika svårt.

Jag hoppas verkligen att alla mina lärare skäms som inte har gjort något åt detta. det började redan på lekis som jag minns när vi skulle räkna hur många mjölkpaket det fanns på bordet och jag inte kunde se hur många det var och jag hörde hur hon suckade och kompisarna med. Usch!!

Nu kan jag säga istället att jag har dyskalkuli på papper och att det är ett handikapp, Jag tackar verkligen Ami på läracenter som fixade detta till mig. utan henne hade jag inte kommit någon vart <3