För ca 3 veckor sen fick min älskade katt Vezuvio somna in. Mitt hjärta blöder och skriker efter min älskade kise och det gör fruktansvärt ont att ta det beslutet. Men det var de bästa för honom...

Den här kisen har jag haft med mig hela mitt vuxna liv, ja ni läste rätt. Jag har haft honom sen jag flyttade hemifrån. Vi hade fått väldigt starka band för varamdra <3

Ingen kise som pratar med mig och ingen kise som kommer med något i munnen när han vill ha uppmärksamhet. Han hade oftast pennor,sin sele i sin mun och jamade samtidigt .. Inga små tassar tassande på golvet som är honoms </3

Vezuvio fick diabetes. och hur jag märkte det var att han drack väldigt mycket ca 1 -2 liter om dagen. hans päls blev oglansig eller vad man säger och mycket mjäll fick han. av att han drack mycket så blev de mycket i lådan också. Jag trådde ju det var njurarna som var körda, men så var inte fallet. Koffe åkte in med honom ( jag var på jobbet) tog prover och då fick vi veta att han hade diabetes ( koffe hade telefonkontakt med mig)

Koffe åkte hem med vezuvio och jag fick sluta tidigare för att jag var så ledsen för jag visste vad som gällde..

 Att vi skulle ha kvar honom vid liv hade inte varit något värdigt liv för min lilla kise. Han skulle få ligga på växsjös vet i några dygn för att få rätt mängd insulin och det skulle kosta mellan 30-40 000 kr och dom pengarna har inte jag ( han var inte försäkrad som de flesta katter inte är)  Sedan skulle han ha två spruor exakt samma tid varje dag  och mycket besök hos vetrinär.. tyvärr så kunde vi inte göra det med våra jobb, så JAG bestämde att han fick somna in... <3

Jag har fortfarande mina andra djur kvar slash ( katten) och hundarna och hästen.. Men det gör så fruktansvärt ont att min lilla kise inte är vid liv. Jag har fortfarande inte vant mig vid att han inte ligger jämte mig och spinner om kvällarna tills jag somna och när jag vaknar på morgonen så låg han alltid nere nvid mina fötter... Åh vad jag saknar dig min kise <3 Jag har slutat prata om honom men jag tänker på honom varje dag och gråter... usch nu får jag sluta skriva för det kommer tårar på min dator och jag ser inte längre vad jag skriver för mina vattenfylda ögon.